LisaaBergström

Night time is really the best time to work. All the ideas are there to be yours because everyone else is asleep.

Jag är inte den som hänger med när det gäller teknik, appar och allt sådant. Jag håller mig på mitt egna hörn. Facebook, lever jag utan och finns inte där! Men då föll jag istället dig på instagram... Där heter jag lisabergstr0m (det är en nolla!)

ja, jag är foreveralone, hoppas inte jag alltid kommer vara det men skyller på att den är nyplanterad!

Här på algots gård händer det minsann grejer! Idag kom Lena från radio P4 norrbotten hit för att prata med våra kossor. Vi ska ha ko-utsläpp här den 2juni och hon kom för att spana in hur stämmningen var!

Länk till inspelningen:http://sverigesradio.se

Plastpåsar är stadiga och de tål mycket, men det finns gränser även för dem. Jag skulle gå ungefär två kilometer i solen, det skulle inte bli tungt. Det blev tungt och botten av påsen spack och mjölken föll ut tillsammans med en burk krossade tomater och sakta följde andra varor efter. Min påse hade just sagt upp sig och jag var inte ens halv vägs. Få med sig grejerna i famnen fanns inte. När man då i mindre panik och ångest gör ett försök att samla ihop alla delar som just spidit ut sig på väg kanten, mina delar som jag behöver, mina varor. Då drar jag bara en suck när man ser ett par slitna tygskor i vinröd färg stå brevid mitt gräddpaket. jag ignorerar och gör nya försök att samla ihop mitt utspridda skafferi. Då ställer denna tjej brevid mig, ner sin ryggsäck och sträcker fram en liten lindex påse. "Här, packa ner det som ryms, jag får ner lite i min ryggsäck. Resten borde vi kunna bära tillsammans." När jag nu tittar upp mot henne med mina mörka solglasögon fortfarande på, så ler hon. Hon ger ifrån sig ett snett litet lätt leende. "Jag tror vi ska åt samma håll, jag hjälper dig att bära."

När vi packar våran matkasse i hopp om att den ska hålla den lilla väg vi ska gå, så finns det inte en tanke på att den ska brista. Jag packar den så effektivt som möjligt för att så mycket som möjligt ska få plats. När vi packar våran matkasse med kundskap, minnen, glädje, tro, hopp, sorg, lycka och drömmar tror vi att det inte finns någon bristninggräns, därför är det bara att fortsätta packa. Våran påse är inte starkare än coops, våran påse kommer oxå gå sönder om man inte packar rätt. Det är då vi borde le när någon med slitna tygskor erbjuder sin ryggsäck och sin hjälp att bära. När någon ser förbi de mörka solglasögonen som är till för att dölja tyngden av påsen är det kanske dags att vara tacksam. "Jag tror vi är påväg åt samma håll, jag hjälper dig att bära."

Man vaknar av att mobilen ringer och det är dags att vakna. Man inser att man sovit ungefär 4 timmar. Man tänker att det enda riktiga är att somna om. Man somnar om, men vaknar ännu en gång av väckarklockan. Man tar tag i sig själv och tvingar sig upp ur sängen. Man åker ner till bussen i byn. Man missar den med en minut. Man inser att det inte kommer bli en bra dag. Det är ju trots allt måndag.

Så såg min morgon ut. Min tanke idag var "det här kommer inte bli en bra dag" och det blev det inte. Men om jag istället hade tänkt "Jag kan göra det till en bättre" hade den blivit det. Endel saker handlar om inställning och vad man väljer att se. Endel dagar är inte bra, men de blir inte bättre av att jag tänker den som dålig. Dåliga dagar måste också vara den del av alla, men se fram emot de bra istället! Nu tänker jag satsa på en sån där bättre dag imorgon och hoppas att jag lyckas.

Tog en underbar och helt klart oslagbar promenad ikväll. Gick vid halv tio och solen var påväg ner. När jag var på andra sidan sjön lyste solen upp hela sjön innan den försvann bakom bergen. Det var supervackert! någon bild blev det inte eftersom jag lämnade kameran hemma, typiskt. Men jag njuter av den nu och av allt den promenaden bidrog med. Så tänkte jag på en låt som jag lyssnade på under min vandring, Daughtry – Everything But Me checka in den! ciao!

Jag försvann för ett par dagar. Dessa spenderade jag i Trollebo. Plats för att tänka, sova, vila, äta och drömma. Jag har säkert beskrivit det flera gånger och kommer säkert göra det ännu ett par, men denna plats är speciell och det är en plats där allting blir bra. Så jag har kom hem därifrån igår, men jag och emma råkade ut för äventyr i storskogen igår så jag stupade i säng direkt när jag kom hem på riktigt.

Måste få beskriva min torsdag, den var så mysig. Varje år brukar vi gå upp till berget med församlingen när det är kristihimmelsfärd, denna gång var det dåligt väder och församlingen börjar bli äldre så vi stannade kvar på våran gård och höll gudstjänsten på vår bro medan regnet föll stilla runt omkring oss. Alla sjöng så hjärtligt med i psalmerna och ville att alla i lilla bodsjön skulle få höra dem. Sedan avslutade vi med fika!

happy moment! Fransisarna kom hem today! Imorgon ska jag och Emma äta glass(hoppas jag)

Har suttit ute i solen idag och den har värmt så att t-shirt var lagom! härligt faktiskt. Så när jag satt i solen tänkte jag på boken jag läste ut på riktigt i helgen. Sarahs nyckel, den är läsvärd på varenda sätt jag kan komma på. Det handlar om en fransk reporter som ska uppmäsksamma en dag som hade stor betydelse för frankrikes historia. Hon börjar gräva i en historia om en judisk flicka vid namn Sarah som blir insamlad till ett läger och precis innan de måste lämna sitt hem gömmer hon sin lillebror i garderoben för att sedan komma tillbaka och hämta honom när mardrömmen är över.

Andra Världskriget får en annan syn och det är en djup, sorglig och påminnande historia. Jag kan inte sluta tänka på den här boken! Så läs den, mini tips! Finns även på film, där var den också grym. Ciao!

Tiden går. Saker gror. Ibland får man nog, funkar de så för alla? Droppen som får bägaren att rinna över. Att komma till en punkt när det inte går att hålla det inne längre. Man ska visa sig stark och stå stadigt. Det är meningen att man inte ska visa vad som egentligen finns under ytan. Till slut möter man en fråga, "Hur ser du det här?" Hur känns det för dig?" Någon som riktar frågan till dig och förväntar sig ett svar som kommer från dig. Masken som man tidigare bar dras undan och ridån är uppe. Det går inte längre att förneka någonting eller gömma någonting. Nu kommer det en ny period, jag har ingen aning om hur den kommer sluta. Jag skulle vilja veta innan den inleds men nu är det bara att vänta igen. Snälla kan någon där ute hålla en liten tumme?

Osammanhängande för den som inte är med i spelet.

Kära farmor fyller år idag så de kom hit och vi firade henne lite! Därefter har gården fixats till lite! Det var ett blåsar väder men härligt med sol, om jag hade vart liten hade flyga drake stått på planeringen för eftermiddagen. Isen gick på riktigt igår, fåglarna har slaggis nere i sjön, och det flyger förbi skrikande fåglar hela tiden.(deras läten räknas inte som kvitter) Har räfsat löv, tvättat bilen invändigt och tittat på det gröna gräset som börjar komma fram. Premiär med traktorkörning idag också! Brukar mest jobba på sommaren, men vi har nu en ny familjemedlem som jag fick pröva så jag slätade till gården lite! Ja, rätt nördiga vårtecken men alla sjunger de om vår.

Det finns saker som man skulle vilja säga "Jag avstår" till. Det finns också saker man inte kan säga så till. Runt omkring oss varje dag finns det något man inte vill göra eller något man skulle klara sig utan. Då önskar man säkert ibland att man kan hoppa över det, och låta det vara. Samtidigt behöver dessa saker finnas. De behövs för att andra saker ska komma fram och uppskattas. Man måste göra en sak för att komma fram till nästa. Därför kan vi inte skjuta upp viktiga beslut, eller hoppa över den där tråkiga saken. En dag kommer vi sakna det och man ångrar att man inte gjorde det beslutet eller stannade för att ta itu med en sjukt tråkig sak. De behövs för att framhäva minnena och göra dem ännu mer speciella. Därför tror jag att vi inte kan blunda utan måste ta itu med saker. Vi måste sluta hoppa längdhopp, och se att de tråkigheter runt omkring faktiskt behövs på sitt eget sätt.

Jo för att de är underbara. Jag älskar att veta att jag inte behöver göra någonting. Att jag kan ta på mig en pösig, mysig flanellskjorta, på med tjocksockarna och krypa ner. Tänker bara äta något gott, se Grey's anatomy och se vad som händer! Tråkig fredag för en del men för mig har den blivit underbar och oersättlig. thank you lovely friday!

Vi kan inte allas historier. Jag tror inte att speciellt många kan min. Jag är inte ens säker på om jag kan den själv. Det blir så lätt att döma, att tänka att man vet precis hur den där personen har det. Det är så lätt att se, vi ser ju allt, såklart. Det är i alla fall den bilden vi har, så är det. Vi tror vi vet precis vad som rör sig i andras liv, vi tror att vi förstår precis, men oftast har vi ingen som helst aning.

Bilden är tagen i den japanska trädgården som vi besökte i Haag, Holland. Super mysig med små stigar och broar. Det har just slutat renga här och jag sitter under filten och funderar om det ska slängas ett öga på spanskan jag har imorgon. Det börjar faktiskt närma sig knoppar på lönnen utanför mitt fönster, och regn är kanske också ett vårtecken istället för snö, right? Sammanhängande inlägg handlar det om här alltså!